[quote=""Frohike""]Någon som vet om detta fortfarande är öppet? Jag var där för ett par år sedan efter ett tips från en snubbe på flashback, men då var det låst. Har funderingar på att åka dit om ett par veckor och kolla läget igen nämligen.
Edit: Inser efter att ha sett videon att jag kanske var vid den andra ingången, den som är låst. Det var någon lekpark eller något vid den ingången jag var har jag för mig... Någon som vet?[/quote]
Gjorde ett besök förra året, då stod det vidöppet...
För några veckor sedan var det dock ett nytt hänglås på plats igen.
Oxelbergen i Norrköping
Moderatorer: 28Dagarsenare, benkar, Klingen, kristofer, Tomt & Öde
-
PsychoMania
- Inlägg: 17
- Blev medlem: sön 17 okt 2010, 06:13
Någon lade upp en massa nytt om berget på Facebook.
Intressant läsning http://www.skymningslage.se/Jens Lindell la ut igår ut en bild från den gamla ledningscentralen i Oxelbergen. För ett par år sedan skrev jag en artikel om denna anläggning och Civilförsvaret i Norrköping. Här nedan kan ni läsa min artikel om Luftskyddscentralen i Oxelbergen. Missa inte de bifogade ritningarna och bilderna. Har ni frågor så får ni gärna kommentera. Jag forskar fortfarande en del om Civilförsvaret, men nu riktar jag in mig mer på 70-80-tal och främst i Östergötland.
I januari 1939 påbörjades en utredning av ett luftskyddsrum insprängd i berg för Civilförsvaret och stadens ledande organ. Oroligheterna i Europa gjorde att man ville påbörja arbetet så snart som möjligt. Redan 1 juli 1939 påbörjade byggnadskontoret arbetet, på halvt löfte om statsanslag!
Kostnaden blev ca 250.000kr varav 2/3 var statsbidrag.
I April 1940 kunde man hålla den första övningen i anläggningen.
Anläggningen består av två separata bergrum. Den västra delen var en förläggningscentral, FC, med plats för 128 personer samt bankvalv. Här hade även militären ett mindre utrymme för LVC (luftvärnscentral). Ytan var 460kvm.
Den östra delen är själva huvudcentralen, HC. Ytan var 490kvm.
Här fanns sovplatser, i ett rum satt telefonister och rapportmottagare. I orderrummet satt personal från sjukvård, ordningstjänst, brandtjänst, LGC, SJ och samt andra viktiga samhällsfunktioner.
Dieselaggregat fanns och även egen brunn för färskvatten.
Oxelbergens ledningscentral var en av de första och modernaste berganläggningarna. Men bristen på tid och erfarenheter fick tyvärr konsekvenser. Bergtäckningen var bara mellan fem och sju meter och berget var av dålig kvalité. I FC hade man störst problem. Lera och vatten trängde ner och orsakade stora skador på inredningen. Även i HC fick man problem.
Efter att anläggningen stod klar utförde militären en del sprängningar uppe på berget, bland annat för pjäsvärn och skyddsutrymmen för dess personal. Sprängningarna ledde till att berget sprack vilket förvärrade inträngningen av vatten i huvudcentralen.
21/5 1948 kunde man läsa om ”skandalen” i Östergötlands Folkblad. ”En kvarts miljon bortkastad på Oxelbergens luftcentral” var rubriken. Civilförsvaret hade kallat till möte. ”Ordet skandal låg i luften” skriver tidningen. Om militärens sprängningar av luftvärnen skriver man :
”Den allmänna opinionen kommer utan tvekan att fråga sig vad en av kvarterssprängningarna från kriget slutskede skulle ha åstadkommit. Ger dynamiten en spricka borde den ha gjort makadam”.
Enligt den preliminära planen skulle en ny HC, två DC samt ett antal gruppstationer kosta 12 miljoner kronor!
1948 fick Drätselkammaren i uppdrag av Civilförsvarsnämnden att projektera och utföra en ny Huvudcentral. Den nya centralen skulle ligga vid Linköpingsvägen. Den kostnadsberäknades till 1.4Mkr. Efter noggranna geologiska undersökningar och förhandlingar med Civilförsvarsstyrelsen beslutades att anläggningen skulle förläggas till Oxelbergen.
Anläggningen skulle även innehålla utrymmen för SJ, Östra Sektionen samt en del utrymmen för Militären.
Anläggningen kostnadsberäknades till 725.000kr. När arbetena var klara att sättas igång backade dock SJ och militären ut. Militären skulle bygga en egen och större anläggning, dvs. LFC Höken.
Nya handlingar fick upprättas och anbuden på dessa inkom i mars 1951. Man fick åtta anbud. Det lägsta, 159.500kr kom från Byggnads AB L.E. Lundberg. Igångsättningstillstånd gavs i mitten av April 1951. Den beräknade arbetstiden var 4.5 månad. Arbetet var komplicerat och fullt av överraskningar. Under arbetes gång gjordes förändringar och beställningar föranledda dels av Civilförsvarsstyrelsen, dels av betingelser på platsen.
På grund av dessa tilläggsarbeten samt på den brist av arbetskraft, som var rådande under den tidsperiod då arbetena pågick, förlängdes byggnadstiden från fyra och en halv månad till femton månader.
Slutsumman på byggnadsarbetena blev därför 333.667kr.
Den totala byggnadskostnaden för Huvudcentralens om- och tillbyggnad blev 594.970kr.
Statsbidrag utgick med 2/3. Man lyckades även pressa in vissa utrymmen för Riksnämnden och fick 100% bidrag för dessa, varvid stadens del av kostnaden blev ca 30,5%
Hade man istället byggt anläggningen vid Linköpingsvägen, skulle den totala kostnaden blivit ca 500.000kr högre.
Ombyggnaden innebar bland annat att HC fick ny stomme av betongbalkar på betongpelare med isolering av träullsplattor. Golvet i orderrummet sänktes. Den tredje ingången byggdes om till luftintag med vågfälla. Ny inredning och nya dörrar.
De befintliga pjäsvärnen göts igen. Detta pga. Att bergtäckningen var för tunn samt att vatten samlades i urholkningarna vilket ledde till vatteninträngning i anläggningen.
Ett värn byggdes om och ett nytt byggdes.
Meningen var att man även skulle bygga en tunnel mellan FC och HC. Mellan dessa skulle en ny panncentral byggas. Av någon anledning blev detta inte av.
Den nya anläggningen var avsedd för 59 män och 22 kvinnor.
Den 6 oktober 1952 invigde man den nya ombyggda Civilförsvarscentralen ”Ulf”.
På 60-talet gjordes en utredning om Oxelbergens framtid.
För det första låg anläggningen centralt i Norrköping, inom skyddsområdet, vilket ansågs högst olämpligt. Berget var av dålig kvalité och bergtäckningen bara fem till sju meter. Ytan var för liten, en ny HC krävde ca 720kvm enbart för stabsfunktioner. Skydd för BC-stridsmedel krävde omfattande förändringar av maskininstallationen. Möjligtvis skulle anläggningen kunna använts som befolkningsskyddsrum eller skyddsrum för framskjutna enheter.
1975 påbörjade man projekteringen för en ny anläggning, HC Grävlingen.
I början av 80-talet rev man ut den sista inredningen, dieselaggregat med mera samt plomberade förläggningscentralen. Huvudcentralen ägs idag av kommunen men står tom och låst. Det finns inga planer för vad man ska göra med anläggningen, förmodligen kommer den att plomberas pga. det dåliga skicket, rasrisk med mera.