Idag fick jag chansen att besöka en vind jag försökt komma upp på för 5-10 år sedan. På den tiden var huset bebott och mannen där och jag försökte få upp luckan till vinden, men misslyckades.
Idag är huset tomt, men med lov från de nya ägarna fick jag möjlighet att dokumentera platsen. Uppenbarligen var lyckan uppbruten, men någon ordentlig vind var det inte frågan om. Mitt intresse för utrymmet kom sig av en frontespis vars fönster inte ledde till övervåningen utan till vinden. Men takhjöden var inte mer än någon meter under nock, så det blev en besvikelse.
Men jag kröp igenom vinden och upptäckte till min glädje att golvet var lägre i bortre gaveln. Där hittade jag resterna av en riven murstock och inskriptioner från gårdens ägare vid laga skiftet. Gården flyttades och uppfördes på platsen 1852. Men mer intessant var några gamla brev från 1880-talet som låg gämda bland allsköns bråte under golvbrädorna i trossbottnen. Jag konstaterade att breven tillhört en hustru på gården som allmänt gick under namnet Primagumman, ett namn hon fått efter de prima varor hon sålde i en handelsbod på 1800-talet i just detta hus.
Men mitt i mitt grävande i trossbottnen började benbitar dyka upp. Ben från djur som självdött i ödehus är ju inget ovanligt, men här talar jag om en byggnad som var bebodd till nyligen och där sista ägaren som bodde där 1951-2006 aldrig varit uppe på vinden.
Jag kollade lite i mina gamla anteckningar och fann en anmärkningsvärd intervju som nedtecknats av dåvarande prästen 1940. Bifogar delar av intervjun och ett par bilder. Är det människoben eller är det bara en bra historia?
Mänskliga ben i trossbotten?
Moderatorer: 28Dagarsenare, benkar, Klingen, kristofer, Tomt & Öde
Mänskliga ben i trossbotten?
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Det liknar ju onekligen ett mänskligt ben, men liknande ben finns väl hos flera djurarter också?
Senast redigerad av 1 Jaeger, redigerad totalt 0 gånger.
Jag förslår att du skickar bilden till jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmusset:
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnature ... n.147.html
Det finns osteologer ("benkunniga") i det huset.
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnature ... n.147.html
Det finns osteologer ("benkunniga") i det huset.
Modern Swedish Ruins - http://www.swedishruins.se
[quote=""albin""]Idag fick jag chansen att besöka en vind jag försökt komma upp på för 5-10 år sedan. På den tiden var huset bebott och mannen där och jag försökte få upp luckan till vinden, men misslyckades.
Idag är huset tomt, men med lov från de nya ägarna fick jag möjlighet att dokumentera platsen. Uppenbarligen var lyckan uppbruten, men någon ordentlig vind var det inte frågan om. Mitt intresse för utrymmet kom sig av en frontespis vars fönster inte ledde till övervåningen utan till vinden. Men takhjöden var inte mer än någon meter under nock, så det blev en besvikelse.
Men jag kröp igenom vinden och upptäckte till min glädje att golvet var lägre i bortre gaveln. Där hittade jag resterna av en riven murstock och inskriptioner från gårdens ägare vid laga skiftet. Gården flyttades och uppfördes på platsen 1852. Men mer intessant var några gamla brev från 1880-talet som låg gämda bland allsköns bråte under golvbrädorna i trossbottnen. Jag konstaterade att breven tillhört en hustru på gården som allmänt gick under namnet Primagumman, ett namn hon fått efter de prima varor hon sålde i en handelsbod på 1800-talet i just detta hus.
Men mitt i mitt grävande i trossbottnen började benbitar dyka upp. Ben från djur som självdött i ödehus är ju inget ovanligt, men här talar jag om en byggnad som var bebodd till nyligen och där sista ägaren som bodde där 1951-2006 aldrig varit uppe på vinden.
Jag kollade lite i mina gamla anteckningar och fann en anmärkningsvärd intervju som nedtecknats av dåvarande prästen 1940. Bifogar delar av intervjun och ett par bilder. Är det människoben eller är det bara en bra historia?
[attachment=]5690[/attachment] [attachment=]5691[/attachment] [attachment=]5692[/attachment][/quote]
Nej några människoben är det nog inte, det är faktiskt ganska vanligt att man hittar besynnerliga saker på sådana här vindar i hus från 1800-talet eftersom folk var ganska vidskepliga och gärna lade dit saker som ansågs bringa tur eller hålla oknytt borta.
Man hittar ofta saker som mynt, hästskor och annat - hästskorna är av järn vilket man trodde skyddade mot troll som inte klarade av denna metall över sig. En vanlig föreställning var t.ex att man kunde "binda" oknytt som troll och skogsfruar genom att kasta ett föremål av järn över denna.
Benet är säkert älg eller gris, svårt att säga vilket utan att se hur stort det är - men det ser ut att vara avsågat och man sågar ofta av klövarna på älgen när man tar hand om köttet.
En kollega till mig hittade till och med en gammal trollpåse på sin vind, en påse med allsköns små ben och saker som säkerligen "besvärjts" av någon klok gumma i byn och sedan placerats där för att skydda de boende.
Idag är huset tomt, men med lov från de nya ägarna fick jag möjlighet att dokumentera platsen. Uppenbarligen var lyckan uppbruten, men någon ordentlig vind var det inte frågan om. Mitt intresse för utrymmet kom sig av en frontespis vars fönster inte ledde till övervåningen utan till vinden. Men takhjöden var inte mer än någon meter under nock, så det blev en besvikelse.
Men jag kröp igenom vinden och upptäckte till min glädje att golvet var lägre i bortre gaveln. Där hittade jag resterna av en riven murstock och inskriptioner från gårdens ägare vid laga skiftet. Gården flyttades och uppfördes på platsen 1852. Men mer intessant var några gamla brev från 1880-talet som låg gämda bland allsköns bråte under golvbrädorna i trossbottnen. Jag konstaterade att breven tillhört en hustru på gården som allmänt gick under namnet Primagumman, ett namn hon fått efter de prima varor hon sålde i en handelsbod på 1800-talet i just detta hus.
Men mitt i mitt grävande i trossbottnen började benbitar dyka upp. Ben från djur som självdött i ödehus är ju inget ovanligt, men här talar jag om en byggnad som var bebodd till nyligen och där sista ägaren som bodde där 1951-2006 aldrig varit uppe på vinden.
Jag kollade lite i mina gamla anteckningar och fann en anmärkningsvärd intervju som nedtecknats av dåvarande prästen 1940. Bifogar delar av intervjun och ett par bilder. Är det människoben eller är det bara en bra historia?
[attachment=]5690[/attachment] [attachment=]5691[/attachment] [attachment=]5692[/attachment][/quote]
Nej några människoben är det nog inte, det är faktiskt ganska vanligt att man hittar besynnerliga saker på sådana här vindar i hus från 1800-talet eftersom folk var ganska vidskepliga och gärna lade dit saker som ansågs bringa tur eller hålla oknytt borta.
Man hittar ofta saker som mynt, hästskor och annat - hästskorna är av järn vilket man trodde skyddade mot troll som inte klarade av denna metall över sig. En vanlig föreställning var t.ex att man kunde "binda" oknytt som troll och skogsfruar genom att kasta ett föremål av järn över denna.
Benet är säkert älg eller gris, svårt att säga vilket utan att se hur stort det är - men det ser ut att vara avsågat och man sågar ofta av klövarna på älgen när man tar hand om köttet.
En kollega till mig hittade till och med en gammal trollpåse på sin vind, en påse med allsköns små ben och saker som säkerligen "besvärjts" av någon klok gumma i byn och sedan placerats där för att skydda de boende.
-
Elagabalus
- Inlägg: 2292
- Blev medlem: ons 22 jul 2009, 07:51
- Kontakt:
[quote=""Grishnac""]Nej några människoben är det nog inte, det är faktiskt ganska vanligt att man hittar besynnerliga saker på sådana här vindar i hus från 1800-talet eftersom folk var ganska vidskepliga och gärna lade dit saker som ansågs bringa tur eller hålla oknytt borta.
Man hittar ofta saker som mynt, hästskor och annat - hästskorna är av järn vilket man trodde skyddade mot troll som inte klarade av denna metall över sig. En vanlig föreställning var t.ex att man kunde "binda" oknytt som troll och skogsfruar genom att kasta ett föremål av järn över denna.
Benet är säkert älg eller gris, svårt att säga vilket utan att se hur stort det är - men det ser ut att vara avsågat och man sågar ofta av klövarna på älgen när man tar hand om köttet.
En kollega till mig hittade till och med en gammal trollpåse på sin vind, en påse med allsköns små ben och saker som säkerligen "besvärjts" av någon klok gumma i byn och sedan placerats där för att skydda de boende.[/quote]
Tycker att benet ser lite för smalt ut för att ha kommit från en älg. Ledkulan ser också för klen ut.
Gris skulle det mycket väl kunna vara.
Man hittar ofta saker som mynt, hästskor och annat - hästskorna är av järn vilket man trodde skyddade mot troll som inte klarade av denna metall över sig. En vanlig föreställning var t.ex att man kunde "binda" oknytt som troll och skogsfruar genom att kasta ett föremål av järn över denna.
Benet är säkert älg eller gris, svårt att säga vilket utan att se hur stort det är - men det ser ut att vara avsågat och man sågar ofta av klövarna på älgen när man tar hand om köttet.
En kollega till mig hittade till och med en gammal trollpåse på sin vind, en påse med allsköns små ben och saker som säkerligen "besvärjts" av någon klok gumma i byn och sedan placerats där för att skydda de boende.[/quote]
Tycker att benet ser lite för smalt ut för att ha kommit från en älg. Ledkulan ser också för klen ut.
Gris skulle det mycket väl kunna vara.
Sv: Mänskliga ben i trossbotten?
Jag kan skicka bilden till en kompis som är osteolog på fornsalen på Gotland och se vad han säger.