Postat: ons 30 jan 2013, 20:05
Apropå katastrofer med färjor och soldater så har vi fått vår beskärda del här i Lilla Edet också. Kanske lite off-topic, men de som orkar läsa kan ju göra det.
Ur Post och Inrikes Tidningar, 4 sept 1830
"Eldkatastrof å Lilla Edet
Förliden gårdag, den 29 aug., kl. 5 om morgonen, erhöll ArbetsChefen Wid Ströms Kanalbyggnad, Kapitenen Friherre von Otter, underrättelse, att eld utbrutit å Sågwerket wid Lilla Edet. Wid ankomsten till stället befanns, att mellersta sågarna redan stodo i full låga, och att winden, som war sydlig med storm, äfwen dref elden till de nordwest från dessa belägna sågarna. Med anledning deraf beslöts söka få så många byggnader emellan slusswerket och sågarna nedrifne, och brädstaplar nedkastade i wattnet, som möjligen kunde ske, hwartill folk söktes anskaffas; men då alla på stället boende personer, i anseende till den hotande fara, ifrigt woro sysselsatte att berga sin lösegendom, fanns en blott otillräcklig hjelp att tillgå för bergandet af de itända werken. ArbetsChefen anmodade således Befälhafwaren öfwer den wid Kanalen förlagde arbets-commendering af Westgöta-Dals Kongl. Regemente, Lieutenanten Ehrenstråhle, hwilken om eldens utbrott genast blef underrättad, att till stället låta öfwerföra troppen, för att wid släckningen tillhandagå; men innan densamma hunnit ankomma, hade den starka winden wridit sig i mera westlig, så att, ehuru de närmast belägna hus och brädstaplar woro undanröjde, kastades dock elden öfwer slussen wid Edet midt ibland byggnaderna derstädes, och antände ett af de större husen, hwarifrån den sedan kringspridde sig åt alla håll. All omsorg anwändes nu, att söka hindra eldens widare utbredande, hwilket ock lyckades, kl. omkring half till 1 e.m. genom commenderingens och öfrige på stället warande personers samt den ankomna allmogens ifriga bemödanden, sedan 10 finbladiga sågwerk, 1 kantsåg, 2:ne större segelbåtar och 40 större och mindre hus nedbrunnit, samt 51 hushåll, med tillsammans omkring 300 personer, blifwit huswille.
Sedan all fara för eldens widare härjning war aflägsnad, och, genom närwarande Kronobetjentes försorg, allmoge från angränsande Socknar ytterligare blifwit uppbådad och hunnit samla sig, hemförlofwade CommenderingsBefälhafwaren en del af troppen kl. emellan 6 och 7 på aftonen, med undantag af någre bland manskapet, som beordrades att på stället hålla wakt till ordningens bibehållande. Öfwerfarten skedde dels på smärre båtar, dels på färja; och uttrycklig befallning gafs åt Underofficeraren, Rustmästaren Segerdahl, att icke på den senare på en gång medtaga för många af manskapet, hwarigenom fara genom det starka strömdraget kunde uppstå, samt att för öfrigt iakttaga den yttersta försiktighet. Oaktadt dessa föreskrifter, hade Underofficeraren likwäl å färjan låtit intaga ett så stort antal soldater, som rummet medgaf; hwarigenom den rysliga olyckshändelse inträffade, att sedan öfwerfarten öfwer Göta Elf lyckligt gått för sig till inemot andra stranden, intog färjan watten, då manskapet trängde sig framåt, så att rodden hindrades. Färjan började genast siunka och drogs allt mer och mer åt fallet, utför hwilket den, genom strömmens wåldsamhet, slutligen nedstörtades och sönderkrossades. Räddning war icke möjlig. Ofwannämnde Underofficerare, en trumslagare och 45 man omkommo i wågorna. Twenne soldater och den ena färjekarlen blefwo ensamme räddade.
Under släckningsarbetet afbröt en soldat armen och en annan erhöll en mindre betydlig skada i hufwudet.
Slusswerket har wäl betydligen lidit; men man hoppas dock denna dag åter kunna öppna det till genomfart.
De brandskadade hafwa sammanflyttat på kringliggande gårdar, till dess en del af de afbrännda bostäderna kunna iståndsättas.
ArbetsChefen, Friherre von Otter, samt twenne wid Edet boende afskedade Militairer, Kapitenen och Riddaren Ehrenstråhle och f.d. OfficersCadetten wid Göta Artilleri, Klefbeck, hafwa förlorat sine boningshus och all sin lösegendom. Af derwarande bosatte personer hafwa flere andre äfwen sett sina tillhörigheter af lågorna förhärjade."
Ur Post och Inrikes Tidningar, 4 sept 1830
"Eldkatastrof å Lilla Edet
Förliden gårdag, den 29 aug., kl. 5 om morgonen, erhöll ArbetsChefen Wid Ströms Kanalbyggnad, Kapitenen Friherre von Otter, underrättelse, att eld utbrutit å Sågwerket wid Lilla Edet. Wid ankomsten till stället befanns, att mellersta sågarna redan stodo i full låga, och att winden, som war sydlig med storm, äfwen dref elden till de nordwest från dessa belägna sågarna. Med anledning deraf beslöts söka få så många byggnader emellan slusswerket och sågarna nedrifne, och brädstaplar nedkastade i wattnet, som möjligen kunde ske, hwartill folk söktes anskaffas; men då alla på stället boende personer, i anseende till den hotande fara, ifrigt woro sysselsatte att berga sin lösegendom, fanns en blott otillräcklig hjelp att tillgå för bergandet af de itända werken. ArbetsChefen anmodade således Befälhafwaren öfwer den wid Kanalen förlagde arbets-commendering af Westgöta-Dals Kongl. Regemente, Lieutenanten Ehrenstråhle, hwilken om eldens utbrott genast blef underrättad, att till stället låta öfwerföra troppen, för att wid släckningen tillhandagå; men innan densamma hunnit ankomma, hade den starka winden wridit sig i mera westlig, så att, ehuru de närmast belägna hus och brädstaplar woro undanröjde, kastades dock elden öfwer slussen wid Edet midt ibland byggnaderna derstädes, och antände ett af de större husen, hwarifrån den sedan kringspridde sig åt alla håll. All omsorg anwändes nu, att söka hindra eldens widare utbredande, hwilket ock lyckades, kl. omkring half till 1 e.m. genom commenderingens och öfrige på stället warande personers samt den ankomna allmogens ifriga bemödanden, sedan 10 finbladiga sågwerk, 1 kantsåg, 2:ne större segelbåtar och 40 större och mindre hus nedbrunnit, samt 51 hushåll, med tillsammans omkring 300 personer, blifwit huswille.
Sedan all fara för eldens widare härjning war aflägsnad, och, genom närwarande Kronobetjentes försorg, allmoge från angränsande Socknar ytterligare blifwit uppbådad och hunnit samla sig, hemförlofwade CommenderingsBefälhafwaren en del af troppen kl. emellan 6 och 7 på aftonen, med undantag af någre bland manskapet, som beordrades att på stället hålla wakt till ordningens bibehållande. Öfwerfarten skedde dels på smärre båtar, dels på färja; och uttrycklig befallning gafs åt Underofficeraren, Rustmästaren Segerdahl, att icke på den senare på en gång medtaga för många af manskapet, hwarigenom fara genom det starka strömdraget kunde uppstå, samt att för öfrigt iakttaga den yttersta försiktighet. Oaktadt dessa föreskrifter, hade Underofficeraren likwäl å färjan låtit intaga ett så stort antal soldater, som rummet medgaf; hwarigenom den rysliga olyckshändelse inträffade, att sedan öfwerfarten öfwer Göta Elf lyckligt gått för sig till inemot andra stranden, intog färjan watten, då manskapet trängde sig framåt, så att rodden hindrades. Färjan började genast siunka och drogs allt mer och mer åt fallet, utför hwilket den, genom strömmens wåldsamhet, slutligen nedstörtades och sönderkrossades. Räddning war icke möjlig. Ofwannämnde Underofficerare, en trumslagare och 45 man omkommo i wågorna. Twenne soldater och den ena färjekarlen blefwo ensamme räddade.
Under släckningsarbetet afbröt en soldat armen och en annan erhöll en mindre betydlig skada i hufwudet.
Slusswerket har wäl betydligen lidit; men man hoppas dock denna dag åter kunna öppna det till genomfart.
De brandskadade hafwa sammanflyttat på kringliggande gårdar, till dess en del af de afbrännda bostäderna kunna iståndsättas.
ArbetsChefen, Friherre von Otter, samt twenne wid Edet boende afskedade Militairer, Kapitenen och Riddaren Ehrenstråhle och f.d. OfficersCadetten wid Göta Artilleri, Klefbeck, hafwa förlorat sine boningshus och all sin lösegendom. Af derwarande bosatte personer hafwa flere andre äfwen sett sina tillhörigheter af lågorna förhärjade."
(Finns Skara Sommarland kvar?)