Jag är en gammal man som alltid varit lite melankolisk av mig, och vad kan då passa bättre än att vara inne i UE-svängen, för finns det något mer melankoliskt än att t.ex. gå i ett gammalt brukssamhälle där man ser att ”här har det varit mycket liv och rörelse en gång i tiden, och nu finns inget förutom trötthet… ”? Att jag känner så inför dessa orter, och dom behöver inte vara helt tomma, melankolikänslan är nog större om det fortfarande finns en del människor kvar, kan bero på att jag är född i en av dessa samhällen och varit med om (alldeles i slutet) på dess starka livskraft och nedläggningen av samhällets hjärta (bruket) och den avfolkning som följde decenniet efter.
Kan tillägga att jag har en liten bildblogg, http://foton-av-bruno.blogspot.se/ , och att det ska bli intressant att vara med här i gemenskapen och få följa den Svenska UE-eliten
