Där har du förklaringen.
Oförklarliga upplevelser?
Moderatorer: Klingen, kristofer, Tomt & Öde
Sv: Oförklarliga upplevelser?
Alien skriver om att han får syn på märkliga skuggor som rör sig och att han står där "...med en ficklampa i höverhanden och en avslagen folköl i andra handen..."
Där har du förklaringen.
Där har du förklaringen.
Senast redigerad av 1 fransosen, redigerad totalt 0 gånger.
[quote=""Straycat""]Har i min presentationstråd (http://28dagarsenare.se/showthread.php?t=137) skrivit lite om gamla sporthallen/teatern i Holmsund utanför Umeå.
Jag är inte infödd Umebo, så jag kände inte till så mycket om hallens historia, men vi hade turen att hitta ett tidningsurklipp där det stod att den under sina sista år använts som teater-, konsert- och sportanläggning för ungdomar som fått verksamheten finansierad av ett EU-projekt. När pengarna drogs in 1998 dog också verksamheten och hallen har stått tom sedan dess.
Sammanlagt blev det tre besök i hallen innan den tyvärr totalförstördes i en brand 2006 (några veckor efter vårt sista besök).
De två första gångerna tog vi oss in via en öppen dörr. När vi kom tillbaka till hallen vid det tredje tillfället hade dörren spikats igen, men en lucka på källarnivå stod öppen och det visade sig att det gick att komma in under golvet. Vi var inte så förberedda vid det här tillfället eftersom det var mer av ett spontanbesök, och hade bara en liten ficklampa och våra mobiler att lysa med.
Efter cirka 30 meters krypning (inte det mest klaustrofobiska jag sett, men inte mycket spelrum heller) kom vi upp i en korridor och började ta oss in mot den stora hallen. Huset bestod i princip av en teaterfoajé, en massa vindlande korridorer och olika "projektrum" samt denna stora hall som var helt öppen, med resterna av en scen i ena änden.
Under de tidigare besöken hade vi inte upplevt något konstigt, men nu, när vi kommit in i hallen och gick runt på detta stora utrymme greps jag plötsligt av en underlig känsla.
Det ska nämnas att jag inte är känslig av mig och brukar vara den som sist bangar ur när det gäller att gå in i mörka och trånga utrymmen, men nu kände jag för första gången ett starkt obehag komma över mig, en känsla av att vi inte borde stanna där en minut till, utan ta oss ut så snabbt som möjligt. Nästan som ett slags klaustrofobi, men lite irrelevant eftersom vi nu var inne i ett stort rum utan risk för ras eller golv som kunde ge vika.
Då jag inte ville skrämma min UE-kompanjon bestämde jag mig dock för att bita ihop så länge som jag bara kunde och inte säga någonting.
Jag och den här kompisen har besökt en hel del öde ställen, och vi har några oskrivna regler, bland annat att vi givetvis ska hålla oss nära varann när vi går genom mörka eller trånga utrymmen, och när det är riktigt mörkt/trångt eller riskfyllt har vi alltid någon form av kroppskontakt, till exempel att den bakomvarande håller ett grepp i framförvarandes jacka. Men nu var vi ute i en stor lokal med fri golvyta, och han gick runt och lyste med ficklampan, medan jag tittade på detaljer på väggarna i ljuset från min mobiltelefon.
Vi var minst tio meter från varandra, och hade varit det länge, när han plötsligt kommer upp till mig och skrattar lite nervöst. "Varför stod du och knackade mig på ryggen nyss?"
Jag försökte så lugnt som möjligt förklara att jag definitivt inte hade gjort det, och att jag inte skulle skämta om det heller. Han är inte heller typen som skämtar om något sådant, men nu var han helt säker på att jag - eller någon - stått bakom honom och knackat honom i ryggen flera gånger när han befunnit sig mitt i hallen.
Vi hann dock inte diskutera färdigt när ficklampan plötsligt började falna, och vi insåg att det var ordentligt bråttom att hinna ut om vi inte skulle behöva göra det i mörker.
Som tur är hann vi precis krypa genom golvgången innan lampan drog en sista suck och dog.
Kanske hade det blivit fler besök i hallen, med kamera denna gång, om det inte vore för att den brann ner någon vecka senare...
Vem vet vad som egentligen hände därinne, om det verkligen var något oförklarligt eller bara en konstig slump med min känsla och "knackandet" på min kompis rygg (har varit in i många andra byggnader sen dess, och aldrig upplevt något liknande). Men vad varken jag eller min UE-kompanjon inte hade en aning om just då var att hallen faktiskt ansågs vara hemsökt och att många, även under tiden som den var i bruk, hade trott sig se och höra konstiga saker därinne.
Så vem vet...
Själv sörjer jag dock mest över att jag inte hann ta några bilder därifrån. Det var en otrolig plats med ett vackert förfall och mycket spännande miljöer, hemsökt eller inte...[/quote]
Jag har haft mellanstadiegympa och drivit ljudstudio i lokalerna och i det senare fallet varit ensam i byggnaden vid många tillfällen. Har gått genom stora hallen i både ljus och mörker och inte gillat känslan som infinner sig. Har alltid skyndat mig ut när jag varit sist på plats och larmat på. Ska finnas en kulvert som går till panncentralen som ligger i tegelbyggnaden intill. Nä, lika bra att den brann då den ofta gav mig skumma vibbar, men ett bra UE objekt var det, även om jag inte såg det som ett sådant då. \Flygger
Jag är inte infödd Umebo, så jag kände inte till så mycket om hallens historia, men vi hade turen att hitta ett tidningsurklipp där det stod att den under sina sista år använts som teater-, konsert- och sportanläggning för ungdomar som fått verksamheten finansierad av ett EU-projekt. När pengarna drogs in 1998 dog också verksamheten och hallen har stått tom sedan dess.
Sammanlagt blev det tre besök i hallen innan den tyvärr totalförstördes i en brand 2006 (några veckor efter vårt sista besök).
De två första gångerna tog vi oss in via en öppen dörr. När vi kom tillbaka till hallen vid det tredje tillfället hade dörren spikats igen, men en lucka på källarnivå stod öppen och det visade sig att det gick att komma in under golvet. Vi var inte så förberedda vid det här tillfället eftersom det var mer av ett spontanbesök, och hade bara en liten ficklampa och våra mobiler att lysa med.
Efter cirka 30 meters krypning (inte det mest klaustrofobiska jag sett, men inte mycket spelrum heller) kom vi upp i en korridor och började ta oss in mot den stora hallen. Huset bestod i princip av en teaterfoajé, en massa vindlande korridorer och olika "projektrum" samt denna stora hall som var helt öppen, med resterna av en scen i ena änden.
Under de tidigare besöken hade vi inte upplevt något konstigt, men nu, när vi kommit in i hallen och gick runt på detta stora utrymme greps jag plötsligt av en underlig känsla.
Det ska nämnas att jag inte är känslig av mig och brukar vara den som sist bangar ur när det gäller att gå in i mörka och trånga utrymmen, men nu kände jag för första gången ett starkt obehag komma över mig, en känsla av att vi inte borde stanna där en minut till, utan ta oss ut så snabbt som möjligt. Nästan som ett slags klaustrofobi, men lite irrelevant eftersom vi nu var inne i ett stort rum utan risk för ras eller golv som kunde ge vika.
Då jag inte ville skrämma min UE-kompanjon bestämde jag mig dock för att bita ihop så länge som jag bara kunde och inte säga någonting.
Jag och den här kompisen har besökt en hel del öde ställen, och vi har några oskrivna regler, bland annat att vi givetvis ska hålla oss nära varann när vi går genom mörka eller trånga utrymmen, och när det är riktigt mörkt/trångt eller riskfyllt har vi alltid någon form av kroppskontakt, till exempel att den bakomvarande håller ett grepp i framförvarandes jacka. Men nu var vi ute i en stor lokal med fri golvyta, och han gick runt och lyste med ficklampan, medan jag tittade på detaljer på väggarna i ljuset från min mobiltelefon.
Vi var minst tio meter från varandra, och hade varit det länge, när han plötsligt kommer upp till mig och skrattar lite nervöst. "Varför stod du och knackade mig på ryggen nyss?"
Jag försökte så lugnt som möjligt förklara att jag definitivt inte hade gjort det, och att jag inte skulle skämta om det heller. Han är inte heller typen som skämtar om något sådant, men nu var han helt säker på att jag - eller någon - stått bakom honom och knackat honom i ryggen flera gånger när han befunnit sig mitt i hallen.
Vi hann dock inte diskutera färdigt när ficklampan plötsligt började falna, och vi insåg att det var ordentligt bråttom att hinna ut om vi inte skulle behöva göra det i mörker.
Som tur är hann vi precis krypa genom golvgången innan lampan drog en sista suck och dog.
Kanske hade det blivit fler besök i hallen, med kamera denna gång, om det inte vore för att den brann ner någon vecka senare...
Vem vet vad som egentligen hände därinne, om det verkligen var något oförklarligt eller bara en konstig slump med min känsla och "knackandet" på min kompis rygg (har varit in i många andra byggnader sen dess, och aldrig upplevt något liknande). Men vad varken jag eller min UE-kompanjon inte hade en aning om just då var att hallen faktiskt ansågs vara hemsökt och att många, även under tiden som den var i bruk, hade trott sig se och höra konstiga saker därinne.
Så vem vet...
Själv sörjer jag dock mest över att jag inte hann ta några bilder därifrån. Det var en otrolig plats med ett vackert förfall och mycket spännande miljöer, hemsökt eller inte...[/quote]
Jag har haft mellanstadiegympa och drivit ljudstudio i lokalerna och i det senare fallet varit ensam i byggnaden vid många tillfällen. Har gått genom stora hallen i både ljus och mörker och inte gillat känslan som infinner sig. Har alltid skyndat mig ut när jag varit sist på plats och larmat på. Ska finnas en kulvert som går till panncentralen som ligger i tegelbyggnaden intill. Nä, lika bra att den brann då den ofta gav mig skumma vibbar, men ett bra UE objekt var det, även om jag inte såg det som ett sådant då. \Flygger
Jag tror på " spöken " men inte stött på nått ställen än som ger mig den där obehagliga känslan än tyvärr. Enbart här hemma känner jag av vilket gör mig lite besviken eftersom de vore kanon om man kunde känna av historian i objekten man besöker =)
Här hemma dock händer det saker stup i ett vilket gör att det blir så mycket mysigare att bo här
Här hemma dock händer det saker stup i ett vilket gör att det blir så mycket mysigare att bo här
Satt och kikade på en del bilder tagna förra året och hajade till. Eftersom bilden i och för sig inte var något som jag gillade, så hamnade den bland övriga ointressanta objekten, tills nu.
Nu när jag kollade på bilden så ser jag tre ansikten på bilden. Straxt ovanför maskinen och till höger av den vita kabeln.
Men man ser det man vill se, eller?
Nu när jag kollade på bilden så ser jag tre ansikten på bilden. Straxt ovanför maskinen och till höger av den vita kabeln.
Men man ser det man vill se, eller?
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
[quote=""flygger""]Jag har haft mellanstadiegympa och drivit ljudstudio i lokalerna och i det senare fallet varit ensam i byggnaden vid många tillfällen. Har gått genom stora hallen i både ljus och mörker och inte gillat känslan som infinner sig. Har alltid skyndat mig ut när jag varit sist på plats och larmat på. Ska finnas en kulvert som går till panncentralen som ligger i tegelbyggnaden intill. Nä, lika bra att den brann då den ofta gav mig skumma vibbar, men ett bra UE objekt var det, även om jag inte såg det som ett sådant då. \Flygger[/quote]
Flygger - jag insåg inte att du svarat i detta tråd, under en tid funkade inte påminnelserna och det kan ha varit då du skrev. Men det är riktigt intressant fakta - och att du också känt det mest påtagligt i stora hallen!
Jag har sedan min tidigare post pratat med andra som också besökt hallen under tiden som det hölls spelningar där. En av kvinnorna tyckte det var så konstigt dyster/tung stämning därinne jämt. "Det var som aldrig några band som var bra, allt kändes bara tråkigt, man ville bara därifrån."
Det kan ju förstås vara att hon inte riktigt uppskattat genren eller banden som spelat just då, men hennes sätt att beskriva det var inte som om hon var allmänt negativ, utan bara att hon helt enkelt inte ville vara där.
Hallen användes ju tidigare som virkeshall för Holmsunds sågverk, och vem vet, det kanske har hänt något tragiskt där. Jag är som sagt var född och uppvuxen i Luleå så jag har inte så mycket koll på platsens tidigare historia, och det tidningsarkiv (mediearkivet.se) som finns online går bara tillbaka till cirka 2004.
Om det är någon som läser den här tråden någon gång i framtiden så vill jag givetvis gärna veta mer!
Och ja, ludde08, jag tycker hela bilden är lite creepy... Det mänskliga ögat har ju en viss förmåga att se mönster i allt, men ibland undrar man verkligen!
ETA: Jag såg först en gammal kyrkorgel här, i stället för en maskin!
Flygger - jag insåg inte att du svarat i detta tråd, under en tid funkade inte påminnelserna och det kan ha varit då du skrev. Men det är riktigt intressant fakta - och att du också känt det mest påtagligt i stora hallen!
Jag har sedan min tidigare post pratat med andra som också besökt hallen under tiden som det hölls spelningar där. En av kvinnorna tyckte det var så konstigt dyster/tung stämning därinne jämt. "Det var som aldrig några band som var bra, allt kändes bara tråkigt, man ville bara därifrån."
Det kan ju förstås vara att hon inte riktigt uppskattat genren eller banden som spelat just då, men hennes sätt att beskriva det var inte som om hon var allmänt negativ, utan bara att hon helt enkelt inte ville vara där.
Hallen användes ju tidigare som virkeshall för Holmsunds sågverk, och vem vet, det kanske har hänt något tragiskt där. Jag är som sagt var född och uppvuxen i Luleå så jag har inte så mycket koll på platsens tidigare historia, och det tidningsarkiv (mediearkivet.se) som finns online går bara tillbaka till cirka 2004.
Om det är någon som läser den här tråden någon gång i framtiden så vill jag givetvis gärna veta mer!
Och ja, ludde08, jag tycker hela bilden är lite creepy... Det mänskliga ögat har ju en viss förmåga att se mönster i allt, men ibland undrar man verkligen!
ETA: Jag såg först en gammal kyrkorgel här, i stället för en maskin!
Sporthallen var för mig en otroligt speciell byggnad, kanske fōr att jag varit där så ofta under min barndom men även när jag blev vuxen. Minns sārskilt cafeterian som låg på övre plan, ungefār ovanför entren, dār det var linoliumplattor till golv och en unik servis från 50-talet med "sporthallen" i text på koppar och assietter. Norrlandsoperan har haft en uppsāttning av "En speleman på taket" dār samt hārbārgerat två musikaler som ett par kompisar till mig satt upp. Nār byggnaden gjordes om från sågverk till sporthall var den europas stōrsta idrottshall. Som kuriosa kan nāmnas att på den tiden hade Holmsund ett handbollsag av bra klass och Leif "Loket" Olsson var ibland dommare.
Nu fōr tiden har jag fokus på tegelbyggnaderna intill och funderar på att utforska vindar och kāllare. /Flygger
Nu fōr tiden har jag fokus på tegelbyggnaderna intill och funderar på att utforska vindar och kāllare. /Flygger
Senast redigerad av 2 flygger, redigerad totalt 0 gång.
Anledning: Faktafel
Anledning: Faktafel
Flygger
[quote=""flygger""]Sporthallen var för mig en otroligt speciell byggnad, kanske fōr att jag varit där så ofta under min barndom men även när jag blev vuxen. Minns sārskilt cafeterian som låg på övre plan, ungefār ovanför entren, dār det var linoliumplattor till golv och en unik servis från 50-talet med "sporthallen" i text på koppar och assietter. Norrlandsoperan har haft en uppsāttning av "En speleman på taket" dār samt hārbārgerat två musikaler som ett par kompisar till mig satt upp. Nār byggnaden gjordes om från sågverk till sporthall var den europas stōrsta idrottshall. Som kuriosa kan nāmnas att på den tiden hade Holmsund ett handbollsag av bra klass och Leif "Loket" Olsson var ibland dommare.
Nu fōr tiden har jag fokus på tegelbyggnaderna intill och funderar på att utforska vindar och kāllare. /Flygger[/quote]
Ja, jag kände till att NO höll till där ibland, hörde att de satt upp "Carmen" också, bland annat.
Jag har inte så stor koll på sporthistoria men visste att hallen var en av de största från början. Vi var uppe i kafeterian när huset var övergivet, men det var så sönderslaget och mörkt där att det var svårt att se vad det varit. Ingen servis fanns kvar i alla fall.
Om du ska utforska tegelbyggnaderna någon gång och känner för att göra det i sällskap av likasinnade så vet jag några stycken som gärna vill hänga på! Skicka ett PM isf så får vi koordinera det.
Nu fōr tiden har jag fokus på tegelbyggnaderna intill och funderar på att utforska vindar och kāllare. /Flygger[/quote]
Ja, jag kände till att NO höll till där ibland, hörde att de satt upp "Carmen" också, bland annat.
Jag har inte så stor koll på sporthistoria men visste att hallen var en av de största från början. Vi var uppe i kafeterian när huset var övergivet, men det var så sönderslaget och mörkt där att det var svårt att se vad det varit. Ingen servis fanns kvar i alla fall.
Om du ska utforska tegelbyggnaderna någon gång och känner för att göra det i sällskap av likasinnade så vet jag några stycken som gärna vill hänga på! Skicka ett PM isf så får vi koordinera det.
-
nonamegiven
- Inlägg: 492
- Blev medlem: ons 19 maj 2010, 18:04
Har många gånger låtit mig lurats av att det varit någonting i krokarna, inte här där jag bor men när jag varit på andra ställen. Det kanske inte hör forumet till men sov vid flertalet tillfällen över hos en bekant som sedan tidigare sagt att det spökar. Det skrämde ju givetvis upp mig och blev en slags T korsning, man vet inte vad man ska tro helt enkelt.
Nåväl, idag känner jag mig lite osäker på vad jag ska tro. Efter att ha övernattat där så vill jag gärna tro att dom finns, knarrande golv, nycklar som skramlar i låsen och skrämmer upp en på morgonkvisten när det är kolsvart i huset.
Men vill man verkligen tro på spöken, vill ni själv bli kvar mellan två världar eller vad dom säger. Tror kanske det är bättre om det bara svartnar ändå.
Utomjordingar bör inte förväxlas med övernaturligt med tanke på alla ledtrådar som säger att det finns andra planerat som liknar våran men spöken däremot..det är ju oförklarigt.
Nåväl, idag känner jag mig lite osäker på vad jag ska tro. Efter att ha övernattat där så vill jag gärna tro att dom finns, knarrande golv, nycklar som skramlar i låsen och skrämmer upp en på morgonkvisten när det är kolsvart i huset.
Men vill man verkligen tro på spöken, vill ni själv bli kvar mellan två världar eller vad dom säger. Tror kanske det är bättre om det bara svartnar ändå.
Utomjordingar bör inte förväxlas med övernaturligt med tanke på alla ledtrådar som säger att det finns andra planerat som liknar våran men spöken däremot..det är ju oförklarigt.