När man var i 18 årsåldern med nytaget körkort så började man sig intressera sig av att fara runt och besöka ställen som såg övergivna ut på google maps. Oftast gjorde vi det nattetid, för det kändes mer spännande. Men en dag besökte vi ett bostadshus mitt på blanka dagen, och det dröjde inte länge förrän en bil rullade ner på grusvägen och ställde sig utanför trädgården (var staket runt om huset, och grind). Vi hörde bilen och sprang runt skogsdungen och tog oss till min bil, som stod en bit bort på vägen, och stack iväg, med bultande hjärta. Och självklart följde han efter, men tur nog hängde inte hans pickup med min dåvarande bil.
Det huset besökte vi aldrig igen. Det var nog inte så öde ändå. Och sedan dess har man skärpt sig, och försöker undvika de som man inte kan bekräfta är öde.
En annan rolig anekdot var för inte alls länge sen då jag och en vän besökte ett plomberat bergrum som någon lyckats öppna. Vad tror ni händer där nere? Jo vi stöter ihop med ett gäng andra utforskare.
