Boken har jag inte blivit klar till att läsa ännu, men det är många som säger den är bra. Det finns ganska många böcker om Atlantvallen, men tyvärr är de antingen på engelska eller än värre på franska.
Vi var nere i invasionsområdet sex dagar, fyra dagar totalt går åt till själva resan dit och hem med bil. Alternativet är att flyga till Paris och köra upp med hyrbil, eller kanske det vanligaste som pensionärsresa med buss... hemska tanke. Är man ett gäng fördelat på två bilar, skaffar eget boende där man själva får stå för mat och dylikt, åker lite off season och tar sig runt på egen hand så kan man komma undan med 6-7000 kr allt som allt för en vecka. Övernattningen på ett enklare hotell i Tyskland på vägen ner gick på lika mycket som alla sex nätter i Frankrike. Största fördelen med att inte åka med bussresa är att man får se betydligt mer, kan lägga upp det som man själv vill och ta det lite som det kommer. Ser man ett stort batteri från vägen så kör man inte bara vidare med hänvisning till kafferasten kl 14:20
Ett bra sätt att hitta lite annorlunda utflyktsmål är att köpa helt vanliga turistkartor i skala 1:25 000. I dem är många bunkrar utmärkta, som landmärken helt enkelt. Nackdelen är att de är så pass detaljerade att man får köpa flera stycken för att täcka ett större område. Men där finns mycket att upptäcka. Landskapet är lite speciellt eftersom det består till stor del av betesfält inrutade i höga och väldigt täta buskage. Det kan ligga bunkrar precis bakom häcken längs vägen, utan att man hittar dem. Så nog finns där säkert en hel del som fallit i glömska, speciellt de som ligger under mark...