Vad skulle ni välja att era pensionspengar investerades i: Grängesberg Iron eller Australien? [/quote]
Härlig sågning! Ganska övertygande.
Och man blir lite sugen på att läsa ekonomisk historia...
Grängesberg
Moderatorer: benkar, Klingen, kristofer, Tomt & Öde
-
k4r4t3k4n4k4s
- Inlägg: 942
- Blev medlem: lör 20 sep 2008, 07:05
- Kontakt:
[quote=""jornmark""]Det hänger naturligtvis på den kinesiska och indiska efterfrågan. Där bor 2500 miljoner människor, går dessa mot en västlig stålkonsumtion (400 kg/person och år) ger det en total stålefterfrågan på 1000 miljoner ton.
För kinesernas del är man inte långt därifrån idag, men en ytterligare ökning är att vänta, Indien har en stark framtida tillväxt kvar.
Summerar man mellan tummen och pekfingret kanske man kan räkna med en ökning på 500 miljoner ton/år det närmsta decenniet. Totalproduktionen av stål skulle då ligga på 1500 miljoner ton framemot 2020. Ungefär en tredjedel av denna siffra kommer att vara skrotbaserad, så malmefterfrågan baseras på en stålproduktion på 1000 miljoner ton.
Världens total järnmalmsresurser beräknades år 2004 till 230 miljarder ton. Den siffran kan ökas, och all framtida stålproduktion ökar naturligtvis också skrotutbudet. Världens malmresurser är med andra ord mycket stora, och att öka dem i hamnnära lägen i Australien är förhållandevis billigt. Tittar ni på länken nedan beskriver t ex ett australisjkt gruvföretag att de ökat sina reserver med 1625 miljoner ton malm genom investeringar i ny infrastruktur.
http://www.mineweb.com/mineweb/view/min ... &sn=Detail
Den siffran kan jämföras med de 100 miljoner ton som det beräknas att det finns i Grängesberg-Håksberg-Blötberget, och här lär det krävas rent enorma investeringar i pumpning, ny produktionsutrustning, ny infrastruktur etc.
Vad skulle ni välja att era pensionspengar investerades i: Grängesberg Iron eller Australien?
Aktietips?
http://markets.ft.com/tearsheets/perfor ... p?s=au:FMG[/quote]
Det verkar som om folket på Grängesberg Iron är av en annan uppfattning...
Den som lever får se vad som händer...
För kinesernas del är man inte långt därifrån idag, men en ytterligare ökning är att vänta, Indien har en stark framtida tillväxt kvar.
Summerar man mellan tummen och pekfingret kanske man kan räkna med en ökning på 500 miljoner ton/år det närmsta decenniet. Totalproduktionen av stål skulle då ligga på 1500 miljoner ton framemot 2020. Ungefär en tredjedel av denna siffra kommer att vara skrotbaserad, så malmefterfrågan baseras på en stålproduktion på 1000 miljoner ton.
Världens total järnmalmsresurser beräknades år 2004 till 230 miljarder ton. Den siffran kan ökas, och all framtida stålproduktion ökar naturligtvis också skrotutbudet. Världens malmresurser är med andra ord mycket stora, och att öka dem i hamnnära lägen i Australien är förhållandevis billigt. Tittar ni på länken nedan beskriver t ex ett australisjkt gruvföretag att de ökat sina reserver med 1625 miljoner ton malm genom investeringar i ny infrastruktur.
http://www.mineweb.com/mineweb/view/min ... &sn=Detail
Den siffran kan jämföras med de 100 miljoner ton som det beräknas att det finns i Grängesberg-Håksberg-Blötberget, och här lär det krävas rent enorma investeringar i pumpning, ny produktionsutrustning, ny infrastruktur etc.
Vad skulle ni välja att era pensionspengar investerades i: Grängesberg Iron eller Australien?
Aktietips?
http://markets.ft.com/tearsheets/perfor ... p?s=au:FMG[/quote]
Det verkar som om folket på Grängesberg Iron är av en annan uppfattning...
Den som lever får se vad som händer...
[quote=""k4r4t3k4n4k4s""]Härlig sågning! Ganska övertygande.
Och man blir lite sugen på att läsa ekonomisk historia...[/quote]
Ekonomisk historia väldigt användbart på många sätt. Har alltid varit tacksam över att jag drabbades av ett missförstånd när jag ville bli copywriter år 1979 och av misstag hamnade på en utbildning till civilekonom. Faktiskt skrev jag min licentiatavhandling om råvaruprisutvecklingen mellan 1965-1986, och det var det som gjorde att jag sedan skrev min doktorsavhandling om den västeuropeiska kol- och stålindustrin mellan 1950-1990. Råvaror och deras sammanhang med basindustrier är djupt fascinerande.
Men analysen av malmefterfrågan är inte alls menad som en sågning. Det jag gjorde var egentligen bara att sätta Grängesbergsprojektet i ett litet större perspektiv. Efterfrågan finns, helt klart, men det finns också mycket stora reserver på andra ställen. I många fall är dessa både välbelägna och lättillgångliga.
Jag får erkänna att jag blev rejält intresserad av att köpa den australiska gruvaktien som jag länkade till. Gör man det ska man ha klart för sig att råvaror är extremt volatila, och att man inte bör ha mer än 5-10% av sina pengar i den typen av tillgångar. Både upp- och nersidan är enorm.
Och man blir lite sugen på att läsa ekonomisk historia...[/quote]
Ekonomisk historia väldigt användbart på många sätt. Har alltid varit tacksam över att jag drabbades av ett missförstånd när jag ville bli copywriter år 1979 och av misstag hamnade på en utbildning till civilekonom. Faktiskt skrev jag min licentiatavhandling om råvaruprisutvecklingen mellan 1965-1986, och det var det som gjorde att jag sedan skrev min doktorsavhandling om den västeuropeiska kol- och stålindustrin mellan 1950-1990. Råvaror och deras sammanhang med basindustrier är djupt fascinerande.
Men analysen av malmefterfrågan är inte alls menad som en sågning. Det jag gjorde var egentligen bara att sätta Grängesbergsprojektet i ett litet större perspektiv. Efterfrågan finns, helt klart, men det finns också mycket stora reserver på andra ställen. I många fall är dessa både välbelägna och lättillgångliga.
Jag får erkänna att jag blev rejält intresserad av att köpa den australiska gruvaktien som jag länkade till. Gör man det ska man ha klart för sig att råvaror är extremt volatila, och att man inte bör ha mer än 5-10% av sina pengar i den typen av tillgångar. Både upp- och nersidan är enorm.
Jag är givetvis medveten om att det finns ett ständigt ökat behov av järnmalm.
Min fundering/ifrågasättande handlade mest om kostnaden gräva fram "eländet/malmen", tex kostnaden i Grängesberg/Dannemora, vs Kiruna, och även vs gruvor i andra delar av världen.
Inte lyckats "gräva fram" sådana siffror, men jag gissar att äldre form av hantering i tex Grängesberg/Dannemora djup gruva är högre än Kiruna gruva med ultramodern hantering, och kanske även dagbrott i andra delar av världen.
/B
Min fundering/ifrågasättande handlade mest om kostnaden gräva fram "eländet/malmen", tex kostnaden i Grängesberg/Dannemora, vs Kiruna, och även vs gruvor i andra delar av världen.
Inte lyckats "gräva fram"
sådana siffror, men jag gissar att äldre form av hantering i tex Grängesberg/Dannemora djup gruva är högre än Kiruna gruva med ultramodern hantering, och kanske även dagbrott i andra delar av världen./B
[quote=""CB Milton""]Det man kan göra en jämförelse med Australien och Brasilien är hur kvaliteten är på denna järnmalm som skyfflas upp i stora dagbrott? Hur mycket fosfor innehåller malmen? Hur stor järnhalt har malmen? Är det lågvärdig järnmalm? Är det högvärdig tämligen ren eller rik på andra mineraler kan det vara en plus i kanten. Dannemora har väldigt hög järnhalt som dessutom är ren. Grängesberg är mer fosforrik och det ställde till problem förr beroende om man använde Thomasprocessen, sur eller basisk Martin eller Bessemer.
Nu är dessa processer mer eller mindre utdöda sedan 1980-talet och är ersatt med syrgas eller ljusbågsugn om det är skrotbaserat.
Ni kan spana in det här klippet från Nya Zeeland när man ska smälta skrot i en ljusbågsugn. Notera de glödande grafitelektroderna. Det är flera tusen volt och flera hundra ampere som skickas på. Ni hör likspänningsbrummet i bakgrunden.
EAF Electric Arc Furnance[/quote]
Problemet (eller fördelen, beroende på hur man nu vill se det) med den australiska och brasilianska malmen är just att den har en högre kvalitet och järninnehåll än bergslags- och Dannemoramalmen. Det var därför gruvorna i Mellansverige slogs ut mellan 1970-1990. Ingenting har ändrats där, det som har ändrats är att den rent enorma kinesiska efterfrågan lett till mycket kraftigt stegrade malmpriser. Därför har det återigen blivit möjligt att räkna på projekt i t ex Dannemora och Grängesberg.
När det anges summor i prospekt ska dessa alltid vara rensade, så att man ser malmreserverna i 100%-igt järninnehåll. Av mitt exempel tidigt idag kan man därför också se de enorma skalfördelar som finns i australiska projekt.
MEN Bergslagsprojekten kan ändå vara lönsamma, givet att de höga malmpriser som rådde 2006-07 återkommer. De nivåerna berodde dock på att den kinesiska efterfrågan hade fått marknaden att explodera, och när högkonjunkturen kollapsade 2007-08 föll också priserna kraftigt. Hela den prisutvecklingen speglas i den här grafen, för aktiekurserna på gruvföretagen är i princip helt beroende av malmprisrena:
http://markets.ft.com/tearsheets/perfor ... p?s=au:FMG
Gruvprojekt är med andra ord högrisk/lotteriprojekt som får Saab att se ut som en trygg Samhällets Stöttepelare.
Nu är dessa processer mer eller mindre utdöda sedan 1980-talet och är ersatt med syrgas eller ljusbågsugn om det är skrotbaserat.
Ni kan spana in det här klippet från Nya Zeeland när man ska smälta skrot i en ljusbågsugn. Notera de glödande grafitelektroderna. Det är flera tusen volt och flera hundra ampere som skickas på. Ni hör likspänningsbrummet i bakgrunden.
EAF Electric Arc Furnance[/quote]
Problemet (eller fördelen, beroende på hur man nu vill se det) med den australiska och brasilianska malmen är just att den har en högre kvalitet och järninnehåll än bergslags- och Dannemoramalmen. Det var därför gruvorna i Mellansverige slogs ut mellan 1970-1990. Ingenting har ändrats där, det som har ändrats är att den rent enorma kinesiska efterfrågan lett till mycket kraftigt stegrade malmpriser. Därför har det återigen blivit möjligt att räkna på projekt i t ex Dannemora och Grängesberg.
När det anges summor i prospekt ska dessa alltid vara rensade, så att man ser malmreserverna i 100%-igt järninnehåll. Av mitt exempel tidigt idag kan man därför också se de enorma skalfördelar som finns i australiska projekt.
MEN Bergslagsprojekten kan ändå vara lönsamma, givet att de höga malmpriser som rådde 2006-07 återkommer. De nivåerna berodde dock på att den kinesiska efterfrågan hade fått marknaden att explodera, och när högkonjunkturen kollapsade 2007-08 föll också priserna kraftigt. Hela den prisutvecklingen speglas i den här grafen, för aktiekurserna på gruvföretagen är i princip helt beroende av malmprisrena:
http://markets.ft.com/tearsheets/perfor ... p?s=au:FMG
Gruvprojekt är med andra ord högrisk/lotteriprojekt som får Saab att se ut som en trygg Samhällets Stöttepelare.
Senast redigerad av 1 jornmark, redigerad totalt 0 gånger.
http://www.fmgl.com.au/IRM/content/about_media.htm
Kolla länkarna på siten, och dubbelkolla gärna på andra ställen. Har ägnat timmar åt malm Down Under idag. Kommer själv att med 98% sannolikhet köpa australiska järnmalmsaktier imorgon. Det här verkar osannolikt lovande.
Kolla länkarna på siten, och dubbelkolla gärna på andra ställen. Har ägnat timmar åt malm Down Under idag. Kommer själv att med 98% sannolikhet köpa australiska järnmalmsaktier imorgon. Det här verkar osannolikt lovande.
Mjae.... Järninnehållet får nog anses vara angivet i andel av brutet berg, dvs. det blir i form av 2- eller 3-värd järnoxid. Det blir alltså som teoretiskt högst 70% respektive 72% järn i malmen. Lapplandsmalmerna är i princip bara ren järnoxid samt en del fosfor så det är nära 70% järnhalt i dem. Det behövs ingen anrikning där inte.
I Gränges är det snarare runt 60% men det är inte så illa heller. Det är nog rätt så representativt för världssnittet. I Australien är det väl hematit så det ligger kanske på 65% järn eller så.
Sverige producerar runt 25 Mton järnmalm per år och det är ju Kiruna och Gällivare med de väletablerade hamnarna i Luleå och Narvik samt den infrastruktur som finns är ju naturligtvis helt överlägset. Jämfört med Australiens och Brasiliens 250 Mton vardera är det ju inte så mycket, men det är välförädlade produkter som genererar skapliga pengar när marknaderna snurrar.
Dock - Gränges är ju en liten fis i världsrymden som ligger 25 mil från kusten. Enkelspårig järnväg med halvbra standard ner till Östersjön / Oxelösund. Gruvan vattenfylld, infrastrukturen riven. Investeringarna torde vara avskräckande. Övriga fält i Bergslagen som inte är slutbrutna är på tok för små eller har för låg halt.
Man skall dock inte helt underskatta de svenska malmerna - det ligger bra till för europeiska järnverk, vilket naturligt nog utgör stommen för LKABs avsättning. Jag undrar om någon malm alls från Sverige går till Kina - skulle inte tro det. Kineserna hjälper bara till att spä på efterfrågan.
Håller dock med Jan - mineraler torde vara goda investeringar på lite sikt.
Kanske man skulle fundera på att muta in Mossgruvan och öppna butiken igen ? Verkar ju vara ett trevligt och öppet gäng som bor däruppe och reservdäck finns det ju gott om schaktet... 40 tusen ton per år med lastbil ner till Kopparberg eller så verkar ju lönsamt och bra
Eller varför inte Stråssa med sitt 30% järninnehåll ?
I Gränges är det snarare runt 60% men det är inte så illa heller. Det är nog rätt så representativt för världssnittet. I Australien är det väl hematit så det ligger kanske på 65% järn eller så.
Sverige producerar runt 25 Mton järnmalm per år och det är ju Kiruna och Gällivare med de väletablerade hamnarna i Luleå och Narvik samt den infrastruktur som finns är ju naturligtvis helt överlägset. Jämfört med Australiens och Brasiliens 250 Mton vardera är det ju inte så mycket, men det är välförädlade produkter som genererar skapliga pengar när marknaderna snurrar.
Dock - Gränges är ju en liten fis i världsrymden som ligger 25 mil från kusten. Enkelspårig järnväg med halvbra standard ner till Östersjön / Oxelösund. Gruvan vattenfylld, infrastrukturen riven. Investeringarna torde vara avskräckande. Övriga fält i Bergslagen som inte är slutbrutna är på tok för små eller har för låg halt.
Man skall dock inte helt underskatta de svenska malmerna - det ligger bra till för europeiska järnverk, vilket naturligt nog utgör stommen för LKABs avsättning. Jag undrar om någon malm alls från Sverige går till Kina - skulle inte tro det. Kineserna hjälper bara till att spä på efterfrågan.
Håller dock med Jan - mineraler torde vara goda investeringar på lite sikt.
Kanske man skulle fundera på att muta in Mossgruvan och öppna butiken igen ? Verkar ju vara ett trevligt och öppet gäng som bor däruppe och reservdäck finns det ju gott om schaktet... 40 tusen ton per år med lastbil ner till Kopparberg eller så verkar ju lönsamt och bra
Eller varför inte Stråssa med sitt 30% järninnehåll ?-
bunkrologen
- Inlägg: 1858
- Blev medlem: sön 07 dec 2008, 17:30