[quote=""Cooper""]Det känns nästan lite ledsamt när man nått bokens sista sida; på flera sätt det definitiva slutet för Gusums Bruk. Tänk om alla våra gamla anrika fabriker, vilka varit motorerna i samhällsutvecklingen, fått möjligheten till ett sånt här väldokumenterat slut. Utan denna typ av insatser faller vår historia ganska snabbt i glömska. En mycket intressant och välskriven bok som verkligen kan rekommenderas.[/quote]
Shit vad fint omdömme! Tack!
Gusums Bruk lever än - på film och i bok
Moderatorer: benkar, Klingen, kristofer, Tomt & Öde
-
Elagabalus
- Inlägg: 2292
- Blev medlem: ons 22 jul 2009, 07:51
- Kontakt:
[quote=""Cooper""]Det känns nästan lite ledsamt när man nått bokens sista sida; på flera sätt det definitiva slutet för Gusums Bruk. Tänk om alla våra gamla anrika fabriker, vilka varit motorerna i samhällsutvecklingen, fått möjligheten till ett sånt här väldokumenterat slut. Utan denna typ av insatser faller vår historia ganska snabbt i glömska. En mycket intressant och välskriven bok som verkligen kan rekommenderas.[/quote]
Har inte alls följt med trådar om Gusum men tänkte börja nu.
Ville bara tillägga att det är förvånansvärt hur fort minnen och personer att fråga försvinner. Säkert ännu mer och snabbare på en fabrik där kanske arbetsstyrkan skingrats
Men gäller också mindre utflyttningsbyar och samhällen. Nästan alla äldre har kilat vidare. Deras barn bor i Sthlm. De ev nyinflyttade ser ut som fågelholkar om man frågar om något. Rätt snabbt märker man att det är man själv som vet mest om orten. Ingen rolig känsla. Man blir understundom lite dyster. Men det brukar som tur är snabbt gå över
Har inte alls följt med trådar om Gusum men tänkte börja nu.
Ville bara tillägga att det är förvånansvärt hur fort minnen och personer att fråga försvinner. Säkert ännu mer och snabbare på en fabrik där kanske arbetsstyrkan skingrats
Men gäller också mindre utflyttningsbyar och samhällen. Nästan alla äldre har kilat vidare. Deras barn bor i Sthlm. De ev nyinflyttade ser ut som fågelholkar om man frågar om något. Rätt snabbt märker man att det är man själv som vet mest om orten. Ingen rolig känsla. Man blir understundom lite dyster. Men det brukar som tur är snabbt gå över
[quote=""Elagabalus""]Har inte alls följt med trådar om Gusum men tänkte börja nu.
Ville bara tillägga att det är förvånansvärt hur fort minnen och personer att fråga försvinner. Säkert ännu mer och snabbare på en fabrik där kanske arbetsstyrkan skingrats
Men gäller också mindre utflyttningsbyar och samhällen. Nästan alla äldre har kilat vidare. Deras barn bor i Sthlm. De ev nyinflyttade ser ut som fågelholkar om man frågar om något. Rätt snabbt märker man att det är man själv som vet mest om orten. Ingen rolig känsla. Man blir understundom lite dyster. Men det brukar som tur är snabbt gå över [/quote]
Håller med. Jag har gjort lokalhistoriska intervjuer med folk i drygt 10 år och på den tiden har det blivit allt svårare att få fram uppgifter om exempelvis 1920- och 1930-talet. Kvar finns bara mina nedskrivna uppgifter. Trots att jag jobbar med arkiv prioriterar jag muntliga källor, eftersom de försvinner, medan arkiven förhoppningsvis lever vidare.
En parentes här. När vi köpte hus i höstdags fick vi höra att garaget skulle vara en mack som flyttats. Efter lite sökande fick jag uppgiften bekräftad i en intervju jag gjorde 2004. Det visade sig att jag är ägare till min hemorts första bensinmack, Nafta-syndikat, som flyttades 1937 då landsvägen genom samhället rätades.
Ville bara tillägga att det är förvånansvärt hur fort minnen och personer att fråga försvinner. Säkert ännu mer och snabbare på en fabrik där kanske arbetsstyrkan skingrats
Men gäller också mindre utflyttningsbyar och samhällen. Nästan alla äldre har kilat vidare. Deras barn bor i Sthlm. De ev nyinflyttade ser ut som fågelholkar om man frågar om något. Rätt snabbt märker man att det är man själv som vet mest om orten. Ingen rolig känsla. Man blir understundom lite dyster. Men det brukar som tur är snabbt gå över
[/quote]Håller med. Jag har gjort lokalhistoriska intervjuer med folk i drygt 10 år och på den tiden har det blivit allt svårare att få fram uppgifter om exempelvis 1920- och 1930-talet. Kvar finns bara mina nedskrivna uppgifter. Trots att jag jobbar med arkiv prioriterar jag muntliga källor, eftersom de försvinner, medan arkiven förhoppningsvis lever vidare.
En parentes här. När vi köpte hus i höstdags fick vi höra att garaget skulle vara en mack som flyttats. Efter lite sökande fick jag uppgiften bekräftad i en intervju jag gjorde 2004. Det visade sig att jag är ägare till min hemorts första bensinmack, Nafta-syndikat, som flyttades 1937 då landsvägen genom samhället rätades.
-
mopedhuligan
- Inlägg: 942
- Blev medlem: tis 30 sep 2008, 10:35
[quote=""albin""]Håller med. Jag har gjort lokalhistoriska intervjuer med folk i drygt 10 år och på den tiden har det blivit allt svårare att få fram uppgifter om exempelvis 1920- och 1930-talet. Kvar finns bara mina nedskrivna uppgifter. Trots att jag jobbar med arkiv prioriterar jag muntliga källor, eftersom de försvinner, medan arkiven förhoppningsvis lever vidare.
En parentes här. När vi köpte hus i höstdags fick vi höra att garaget skulle vara en mack som flyttats. Efter lite sökande fick jag uppgiften bekräftad i en intervju jag gjorde 2004. Det visade sig att jag är ägare till min hemorts första bensinmack, Nafta-syndikat, som flyttades 1937 då landsvägen genom samhället rätades.[/quote]
Jag kommer aldrig att upphöra att vara avundsjuk på det här.
En parentes här. När vi köpte hus i höstdags fick vi höra att garaget skulle vara en mack som flyttats. Efter lite sökande fick jag uppgiften bekräftad i en intervju jag gjorde 2004. Det visade sig att jag är ägare till min hemorts första bensinmack, Nafta-syndikat, som flyttades 1937 då landsvägen genom samhället rätades.[/quote]
Jag kommer aldrig att upphöra att vara avundsjuk på det här.
-
Elagabalus
- Inlägg: 2292
- Blev medlem: ons 22 jul 2009, 07:51
- Kontakt:
En sån info är förstås oerhört roligt att få. Utan dig skulle den vara borta inom några decennier kanske.
Men åren går. De som är födda 1920 fyller 92 i år. Många dementa eller fått proppar. Inte alls samma sak att fråga deras barn som kanske föddes på 1940 talet.
De som bor kvar och är verksamma är ofta ganska ointresserade. Enligt min erfarenhet
Men åren går. De som är födda 1920 fyller 92 i år. Många dementa eller fått proppar. Inte alls samma sak att fråga deras barn som kanske föddes på 1940 talet.
De som bor kvar och är verksamma är ofta ganska ointresserade. Enligt min erfarenhet
[quote=""Elagabalus""]En sån info är förstås oerhört roligt att få. Utan dig skulle den vara borta inom några decennier kanske.
Men åren går. De som är födda 1920 fyller 92 i år. Många dementa eller fått proppar. Inte alls samma sak att fråga deras barn som kanske föddes på 1940 talet.
De som bor kvar och är verksamma är ofta ganska ointresserade. Enligt min erfarenhet[/quote]
Tycker att intresset varierar kraftigt, angående sin egna historia. En del pensionärer bryr sig inte allt, medan andra 50-talister har mycket att berätta.
Jag har förmånen att fritt forska i ett hundratal nedskrivna lokalhistoriska intervjuer gjorda 1932-1959. Den äldsta intervjuade var född 1834. Alla intervjuers innehåll handlar om 1800-talet, uppenbart fanns inget intresse för samtiden då intervjuerna gjordes.
Och Mopedhuliganen. Sikta på en IC-mack! Kom förresten på varför Dnepern trivs så bra där den står. Kopplingen till Sovjet förstås.
Risken finns att man bara tittar bakåt och inte dokumenterar och utforskar samtiden. Det är på den vägen jag började med det som jag senare fick veta kallades Urban Exploration. För mig har det alltid handlat om att dokumentera det som finns, inte bara försöka forska om det som funnits.
Och Mopedhuliganen. Sikta på en IC-mack! Kom förresten på varför Dnepern trivs så bra där den står. Kopplingen till Sovjet förstås.
Men åren går. De som är födda 1920 fyller 92 i år. Många dementa eller fått proppar. Inte alls samma sak att fråga deras barn som kanske föddes på 1940 talet.
De som bor kvar och är verksamma är ofta ganska ointresserade. Enligt min erfarenhet[/quote]
Tycker att intresset varierar kraftigt, angående sin egna historia. En del pensionärer bryr sig inte allt, medan andra 50-talister har mycket att berätta.
Jag har förmånen att fritt forska i ett hundratal nedskrivna lokalhistoriska intervjuer gjorda 1932-1959. Den äldsta intervjuade var född 1834. Alla intervjuers innehåll handlar om 1800-talet, uppenbart fanns inget intresse för samtiden då intervjuerna gjordes.
Och Mopedhuliganen. Sikta på en IC-mack! Kom förresten på varför Dnepern trivs så bra där den står. Kopplingen till Sovjet förstås.
Risken finns att man bara tittar bakåt och inte dokumenterar och utforskar samtiden. Det är på den vägen jag började med det som jag senare fick veta kallades Urban Exploration. För mig har det alltid handlat om att dokumentera det som finns, inte bara försöka forska om det som funnits.
Och Mopedhuliganen. Sikta på en IC-mack! Kom förresten på varför Dnepern trivs så bra där den står. Kopplingen till Sovjet förstås.
Hjärtskärande sanningar man får läsa här. Bara kunskapen samlas in av eldsjälar som Albin så den åtminstone finns i något arkiv så får vi väl vara nöjda tills vidare. När man inte ens får ha kvar ett hus som minne, är ju framtiden dömd att glömma. Det är ett brott mot våra barn att beröva dem ortens fysiska koppling till sin historia. Jag förstår inte hur man i maktens boningar kan arbeta i den riktningen. Egentligen borde ingen fabrik någonsin utplånas helt, man borde alltid spara någon representativ bit.
Dessa lokalhistoriska böcker verkar också ha en tendens att gömmas undan på ett underligt sätt, trots stora meriter, så att jag misstänker att de ofta missar en ung läsarskara och inom några år hamnar på loppisar för 10 kr. Det är väl svårt att konkurrera i mediebruset. Nu menar jag allmänt - hoppas denna bok når fram. Den är given på min inköpslista. Så småningom - jag brukar begränsa mig till böcker före 1940-talet, alternativt böcker under 20 kr. Så om sisådär 70 år har jag väl hunnit ikapp den.
Äh, jag kanske gör ett undantag.. (leva som jag lär?)
Dessa lokalhistoriska böcker verkar också ha en tendens att gömmas undan på ett underligt sätt, trots stora meriter, så att jag misstänker att de ofta missar en ung läsarskara och inom några år hamnar på loppisar för 10 kr. Det är väl svårt att konkurrera i mediebruset. Nu menar jag allmänt - hoppas denna bok når fram. Den är given på min inköpslista. Så småningom - jag brukar begränsa mig till böcker före 1940-talet, alternativt böcker under 20 kr. Så om sisådär 70 år har jag väl hunnit ikapp den.
Äh, jag kanske gör ett undantag.. (leva som jag lär?)Industristofil och fabriksromantiker
-
Elagabalus
- Inlägg: 2292
- Blev medlem: ons 22 jul 2009, 07:51
- Kontakt:
Det är väl helt rätt att koncentrera sig på det som finns idag. Hux flux är det historia. H u r många gånger har man inte ångrat sig att man inte fotade av något som skulle rivas? En slags slöhet. Efter några år kommer tanken; hur såg det ut egentligen ut där innan dessa nya hyreshus poppade upp( nu pratar jag Sthlm)?
Märker skillnad på storstad och landsbygd. I storstan är "alla"inflyttare. Blir inte riktigt samma sak med rötter. Där jag bor byggdes kanske 60 villor runt 1900. Alla var inflyttade. I slutet av 50 talet blev i stort sett alla exproprierade och de mer eller mindre slängdes ut. Inte har de lämnat efter sig mkt dokumentation precis. Från 60 talet och framåt massiv inflyttning av helt nya boende. Detta gör att det är rätt svårt att hitta uppgifter om allt möjligt.
På"landet" är det trots allt något lättare. Folk har bott där i generationer. Det finns ofta saker nedskrivna. Men en utflyttad by är en utflyttad by och det är nog lika svårt där som i en förort till Sthlm
Edit
Eftersom det blev en så seriös diskussion tar jag mig friheten att lämna Gusum en stund. En gåta har varit denna herrgård. Trots att den låg och resterna ligger centralt i storstadsnärhet finns i princip inget på den. Den är nästan helt okänd. Och det beror just på att det finns inga kvar med egna minnen. Släkten som ägde den från 1890 talet fram till slutet av 1930-talet är utdöd. Det finns ett glapp på minne på ca 100 år. De som bodde i omgivningarna i början av 1900 talet är döda. De som flyttade in på 60-talet vet förstås ingenting. Det skulle knappast ha hänt på "landet" att en hel herrgård bara glöms bort.
Ramlade dock över en äldre dam i julhelgen som hade sin avlidne mans släktalbum. De fick inga barn och släkten kommer att dö ut med henne. Hennes album som hon ansåg värdelöst skulle gått direkt i soporna när hon en dag avlider. Men otroligt nog hittade vi en bild på herrgården. Genast får historien liv! ( innan vi började fanns inte ens en bild på huset. Sökander har fört mig till exotiska platser som Lidingö tex)
Märker skillnad på storstad och landsbygd. I storstan är "alla"inflyttare. Blir inte riktigt samma sak med rötter. Där jag bor byggdes kanske 60 villor runt 1900. Alla var inflyttade. I slutet av 50 talet blev i stort sett alla exproprierade och de mer eller mindre slängdes ut. Inte har de lämnat efter sig mkt dokumentation precis. Från 60 talet och framåt massiv inflyttning av helt nya boende. Detta gör att det är rätt svårt att hitta uppgifter om allt möjligt.
På"landet" är det trots allt något lättare. Folk har bott där i generationer. Det finns ofta saker nedskrivna. Men en utflyttad by är en utflyttad by och det är nog lika svårt där som i en förort till Sthlm
Edit
Eftersom det blev en så seriös diskussion tar jag mig friheten att lämna Gusum en stund. En gåta har varit denna herrgård. Trots att den låg och resterna ligger centralt i storstadsnärhet finns i princip inget på den. Den är nästan helt okänd. Och det beror just på att det finns inga kvar med egna minnen. Släkten som ägde den från 1890 talet fram till slutet av 1930-talet är utdöd. Det finns ett glapp på minne på ca 100 år. De som bodde i omgivningarna i början av 1900 talet är döda. De som flyttade in på 60-talet vet förstås ingenting. Det skulle knappast ha hänt på "landet" att en hel herrgård bara glöms bort.
Ramlade dock över en äldre dam i julhelgen som hade sin avlidne mans släktalbum. De fick inga barn och släkten kommer att dö ut med henne. Hennes album som hon ansåg värdelöst skulle gått direkt i soporna när hon en dag avlider. Men otroligt nog hittade vi en bild på herrgården. Genast får historien liv! ( innan vi började fanns inte ens en bild på huset. Sökander har fört mig till exotiska platser som Lidingö tex)
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 2 Elagabalus, redigerad totalt 0 gång.
[quote=""Elagabalus""]Det är väl helt rätt att koncentrera sig på det som finns idag. Hux flux är det historia. H u r många gånger har man inte ångrat sig att man inte fotade av något som skulle rivas? En slags slöhet. Efter några år kommer tanken; hur såg det ut egentligen ut där innan dessa nya hyreshus poppade upp( nu pratar jag Sthlm)?
Märker skillnad på storstad och landsbygd. I storstan är "alla"inflyttare. Blir inte riktigt samma sak med rötter. Där jag bor byggdes kanske 60 villor runt 1900. Alla var inflyttade. I slutet av 50 talet blev i stort sett alla exproprierade och de mer eller mindre slängdes ut. Inte har de lämnat efter sig mkt dokumentation precis. Från 60 talet och framåt massiv inflyttning av helt nya boende. Detta gör att det är rätt svårt att hitta uppgifter om allt möjligt.
På"landet" är det trots allt något lättare. Folk har bott där i generationer. Det finns ofta saker nedskrivna. Men en utflyttad by är en utflyttad by och det är nog lika svårt där som i en förort till Sthlm
Edit
Eftersom det blev en så seriös diskussion tar jag mig friheten att lämna Gusum en stund. En gåta har varit denna herrgård. Trots att den låg och resterna ligger centralt i storstadsnärhet finns i princip inget på den. Den är nästan helt okänd. Och det beror just på att det finns inga kvar med egna minnen. Släkten som ägde den från 1890 talet fram till slutet av 1930-talet är utdöd. Det finns ett glapp på minne på ca 100 år. De som bodde i omgivningarna i början av 1900 talet är döda. De som flyttade in på 60-talet vet förstås ingenting. Det skulle knappast ha hänt på "landet" att en hel herrgård bara glöms bort.
Ramlade dock över en äldre dam i julhelgen som hade sin avlidne mans släktalbum. De fick inga barn och släkten kommer att dö ut med henne. Hennes album som hon ansåg värdelöst skulle gått direkt i soporna när hon en dag avlider. Men otroligt nog hittade vi en bild på herrgården. Genast får historien liv! ( innan vi började fanns inte ens en bild på huset. Sökander har fört mig till exotiska platser som Lidingö tex)[/quote]
Jo, nog är det lättare som lokalhistoriker på landet. Gamla fotoalbum från trakten är som en drog i mitt liv. De gör historien närvarande och har fått mig intresserad av saker jag aldrig skulle ta funderat över, om det inte vore för nån en gammal bild dykt upp. Tråden här på forumet före/efter är en av mina favoriter, när historien knyts ihop med nuet.
Men för att återkoppla till min bok om Gusum, som är resultatet av mitt intresse, så finns den att köpa för 265 kr, inkl. frakt. Alternativt byte mot veteranmc-delar.
Märker skillnad på storstad och landsbygd. I storstan är "alla"inflyttare. Blir inte riktigt samma sak med rötter. Där jag bor byggdes kanske 60 villor runt 1900. Alla var inflyttade. I slutet av 50 talet blev i stort sett alla exproprierade och de mer eller mindre slängdes ut. Inte har de lämnat efter sig mkt dokumentation precis. Från 60 talet och framåt massiv inflyttning av helt nya boende. Detta gör att det är rätt svårt att hitta uppgifter om allt möjligt.
På"landet" är det trots allt något lättare. Folk har bott där i generationer. Det finns ofta saker nedskrivna. Men en utflyttad by är en utflyttad by och det är nog lika svårt där som i en förort till Sthlm
Edit
Eftersom det blev en så seriös diskussion tar jag mig friheten att lämna Gusum en stund. En gåta har varit denna herrgård. Trots att den låg och resterna ligger centralt i storstadsnärhet finns i princip inget på den. Den är nästan helt okänd. Och det beror just på att det finns inga kvar med egna minnen. Släkten som ägde den från 1890 talet fram till slutet av 1930-talet är utdöd. Det finns ett glapp på minne på ca 100 år. De som bodde i omgivningarna i början av 1900 talet är döda. De som flyttade in på 60-talet vet förstås ingenting. Det skulle knappast ha hänt på "landet" att en hel herrgård bara glöms bort.
Ramlade dock över en äldre dam i julhelgen som hade sin avlidne mans släktalbum. De fick inga barn och släkten kommer att dö ut med henne. Hennes album som hon ansåg värdelöst skulle gått direkt i soporna när hon en dag avlider. Men otroligt nog hittade vi en bild på herrgården. Genast får historien liv! ( innan vi började fanns inte ens en bild på huset. Sökander har fört mig till exotiska platser som Lidingö tex)[/quote]
Jo, nog är det lättare som lokalhistoriker på landet. Gamla fotoalbum från trakten är som en drog i mitt liv. De gör historien närvarande och har fått mig intresserad av saker jag aldrig skulle ta funderat över, om det inte vore för nån en gammal bild dykt upp. Tråden här på forumet före/efter är en av mina favoriter, när historien knyts ihop med nuet.
Men för att återkoppla till min bok om Gusum, som är resultatet av mitt intresse, så finns den att köpa för 265 kr, inkl. frakt. Alternativt byte mot veteranmc-delar.
Fick boken igår och den är verkligen fin! Vilket gediget arbete du lagt ner, Albin! Älskar blandningen mellan gamla och nya bilder, trycksaker med mera. Mycket bra! Ser fram emot att hinna läsa den också...
"...smile pretty and watch your back..."
rosa kattens ruinromantiska expeditioner - numera på Flickr!
rosa kattens ruinromantiska expeditioner - numera på Flickr!