Förefaller rent ruskigt. Någon som vet mer?
På riskkapitalets bakgård
Uppdaterad 2008-10-19 08:55
Från höglönsam branschledare till skuldtyngt problembolag. Efter att den anrika golvtillverkaren Kährs kom i riskkapitalets händer gick det snabbt utför.
I dag har 2,5 miljarder kronor gått upp i rök och 245 personer varslats om uppsägning.
DI Weekend har granskat vad som hände när riskkapitalbolaget kom på oväntat besök i den småländska småstadsidyllen.
NYBRON FLOORINGS HUVUDKONTOR I JONA, SCHWEIZ, JUNI–JULI 2007
KÄHRS MÅNGA ÄGARE
Kährs grundades 1857 av Gustaf Kähr och är Sveriges i dag äldsta trägolvs - industri.
Efter att ha varit ett familjeföretag i fem generationer såldes bolaget 1982 till börsnoterade Ratos för cirka 25 Mkr.
Tre år senare såldes Kährs vidare till dåvarande Skåne-Gripen. 1996 tog byggjätten Skanska över Skåne-Gripen och fick Kährs på köpet.
Tre år senare bildades koncernen Nybron Flooring. Kährs, franska Marty och schweiziska Bauwerk blev hörn - stenarna i golvtillverkaren.
I juni 2000 sålde Skanska hela Nybron-koncernen till riskkapitalbolaget Nordic Capital och schweiziska industrigruppen HIAG, som inlemmade sitt golvföretag Bauverk i bolagsgruppen.
I december 2005 tog det amerikanska riskkapitalbolaget Vestar över ägandet i Nybron.
Drygt 1,5 år senare gav Vestar upp och lämnade över hela ansvaret för golvkoncernen till långivarna, ett femtiotal banker.
Källa: DI Weekend, årsredovisningar och övrig bolagsinformation.
Finansdirektören Per Skårner hade definitivt fått nog. Under sina dryga tio år i ledningen för golvtillverkaren Kährs hade han aldrig upplevt något liknande.
Gång på gång hade Per Skårner försökt få sin vd, österrikaren Gérard Legtmann, att dra i nödbromsen och ändra strategi. Men Gérard Legtmann var inte intresserad, han lyssnade hellre på sina inhyrda kriskonsulter.
Som finanschef för golvkoncernen Nybron Flooring, där Kährs numera ingick, insåg Per Skårner att ekvationen skyhöga lån och kraftigt fallande vinster inte längre gick ihop. Fortfarande räckte pengarna, men han visste att det bara var en tidsfråga innan bolaget skulle stå utan pengar att betala räntorna med. Det skulle kunna betyda dödsstöten för Kährs som med lilla småländska Nybro som bas hade tillverkat träprodukter i nästan exakt 150 år.
Utåt höll Per Skårner fortfarande masken, men för sina närmaste talade han om att den övriga ledningen höll på att "massakrera bolaget". Samtidigt skrev han brev till styrelseordföranden i Nybron Flooring, Robert Rosner, där han med egna ord beskrev hur företagsgruppen var på väg in i en finansiell kris.
Att gå bakom ryggen på sin egen vd var i princip detsamma som att skriva under sin egen avskedsansökan, men Per Skårner kände att han inte hade något val. Kanske, kanske skulle styrelsen ändå gå på hans linje.
Men ordföranden Robert Rosner var allt annat än förstående – i juli 2007 fick Per Skårner sparken från sin post.
KÄHRS FABRIKSOMRÅDE I NYBRO DEN 6 OKTOBER 2007
De 750 inbjudna till Kährs 150-årsfest befann sig denna lördagskväll i stormens öga.
Men inne i det stora partytältet där coverbandet Tredrag just hade spelat upp till dans var stämningen fortfarande på topp.
Ingen av de anställda på Kährs eller deras anhöriga hade en aning om att den jubilerande golvkoncernen redan elva dagar tidigare hade fått en ny ägare. Eller rättare sagt ett femtiotal nya ägare.
På tisdagsförmiddagen den 28 september hade Kährs ägare, det amerikanska riskkapitalbolaget Vestar, lämnat över kontrollen till koncernens långivare. Nu slogs bankerna med varandra om tillgångarna i bolaget. Det var jättelika värden som stod på spel.
När Vestar köpt Nybron Flooring (där Kährs stod för cirka 50 procent av försäljningen eller motsvarande 2,3 miljarder kronor) från det svenska riskkapitalbolaget Nordic Capital och schweiziska Hiag-Gruppe i december 2005 var köpeskillingen motsvarande 4,5 miljarder kronor. Vestar lånade 3,8 miljarder kronor till köpeskillingen och lånade dessutom ytterligare 700 miljoner kronor som Nybron Flooring skulle använda till framtida företagsköp.
Sedan gick allting fel. Bara några månader efter att det skyhögt belånade köpet var genomfört drabbades Kährs och de andra två stora tillverkningsenheterna i koncernen, franska Marty och schweiziska Bauwerk, av kostnadsökningar på över 200 Mkr. Råvarupriserna dubblades och dessutom införde Kina plötsligt kännbara exporttullar som slog direkt mot Nybrons produktion.
Samtidigt började efterfrågan vika kraftigt och under 2007 slog krisen med full kraft mot koncernens resultat.
Enligt uppgift till DI Weekend hade ägaren Vestar lovat bankerna att golvkoncernen skulle göra en vinst på motsvarande 650 Mkr för hel året 2007. Men när Vestar gav upp ägandet den 28 september samma år var resultatprognosen nästan halverad till 320 Mkr.
Konsekvensen av prognosmissen var förödande – golvkoncernen hade inte längre pengar att betala sina räntor. Bankerna, bland annat SEB och Swedbank, försökte i det längsta att förmå Vestar att stoppa in mer pengar i verksamheten för att den vägen minska skuldbördan, men det amerikanska riskkapitalbolagets företrädare var kallsinniga.
Nu satt i stället långivarna, totalt ett femtiotal banker, med en av världens största golvtillverkare i knät. Ingen av dem räknade med att få tillbaka mer än en del av pengarna som de lånat ut. När rekonstruktionsplanen slutligen undertecknades den 10 mars 2008 hade bankerna i det ursprungliga lånekonsortiet tvingats skriva ned sina fordringar med sammanlagt drygt 2,5 miljarder kronor.
Och då hade den verkliga krisen inte ens börjat.
STORA KONFERENSRUMMET PÅ KÄHRS I NYBRO DEN 19 MARS 2008
Platschefen John Gatfield såg närmast road ut över frågan från fackförbundets representant i Kährs styrelse.
"Vad då framtiden för Kährsfabriken? Det existerar inte någon framtid. Fabriken ska stängas", sa John Gatfield enligt en person som var med på mötet.
En nedläggning skulle innebära att över 1.000 personer blev av med jobbet – en katastrof för den lilla småländska kommunen Nybro med totalt 19.600 invånare.
Bakom planerna på att stänga fabriken låg konsultbolaget Alvarez & Marsal, experter på rekonstruktioner av större koncerner. Alvarez & Marsal hade kopplats in av den gamle ägaren. Vestar redan under sommaren 2007 för att vända utvecklingen i golvkoncernen. Efter att Vestar tröttnat som ägare hade Alvarez & Marsal blivit kvar och arbetade nu mycket nära företagsledningen.
Hittills hade konsulterna dock mest kostat pengar för Kährs och de andra dotterbolagen. Enligt flera av varandra oberoende källor betalade golvkoncernen över 200 Mkr i konsultkostnader under 2007 och våren 2008 – nära en hel årsvinst efter skatt.
Tidigt stod det klart att konsulternas huvudspår var att stänga fabriken i Nybro och lägga tillverkningen i lågkostnadsländer.
Nu var konsulterna snart färdiga med sin slutrapport och det var därför som John Gatfield kunde vara så kategorisk i sitt svar på fackrepresentantens förfrågan.
Ett styrelsemöte var redan inplanerat, till den 22 maj, då det formella beslutet skulle fattas om en utflyttning av verksamheten.
"I det här läget var bolaget i princip herrelöst och i stället var det konsulterna som styrde", säger en person med god insyn i golvkoncernens ledning.
Men samtidigt som koncernchefen Gérard Legtmann tillsammans med sina konsulter planerade för en snabb nedläggning av Nybrofabriken hände saker i Londons finansvärld som helt höll på att förändra maktförhållandena i golvföretaget.
Sedan Vestar lämnade över ägandet till bankerna hösten 2007 hade den brittiska hedgefonden Bluebay i tysthet börjat köpa aktier från banker som ville komma ur sitt ofrivilliga ägande i golvtillverkaren. Nu, i mitten av mars 2008, hade Bluebay blivit den största ägaren i Nybron Flooring med runt 40 procent av aktierna.
Och Bluebay delade inte golvledningens uppfattning att tillverkningen borde flyttas till ett lågkostnadsland. Tvärtom tvivlade de starkt på att Gérard Legtmann var rätt person att leda den framtida verksamheten. I slutet av mars hade Bluebay bestämt sig – Gérard Legtmann fick sparken och planen att flytta ut verksamheten från Sverige lades tillfälligt på is.
STYRELSEMÖTE I LUXEMBURG DEN 26 AUGUSTI 2008
Nu vilade hela Nybros framtid på Per Skårners axlar. Under maj hade Bluebays ägarrepresenoncernchefentanter sökt upp honom och bett honom ta över verksamheten efter den sparkade Gérard Legtmann. För Per Skårner kom erbjudandet lägligt. Sedan han fått sparken från Nybron Flooring hade han blivit chef för kökstillverkaren Nobias verksamhet i Kontinentaleuropa, men ganska snart hade det skurit sig mellan honom och vd:n Preben Bager.
Per Skårner tvekade därför inte särskilt länge innan han tackade ja till Bluebays jobberbjudande och det var i samband med det som han fick information om konsultrapporten som argumenterade för en stängning av fabriken i Nybro.
Per Skårner trodde inte alls på idén om en utflyttning och såg samtidigt framför sig den katastrof som väntade för bygden om planerna blev verklighet. I stället bad han " styrelsen om att få sommaren på sig att ta fram ett alternativ till konsulternas affärsplan.
Nu var det upp till bevis, och styrelsen hade flugit till Luxemburg för att ta del av hans planer. Men Per Skårner hade gjort sin hemläxa och alternativet att flytta verksamheten skrotades definitivt. Fabriken i Nybro var räddad – men det blev inte gratis för de anställda. 245 personer är för närvarande varslade om uppsägning.
"Jag lider med de drabbade... men det kunde ha blivit mycket värre", konstaterade Guerrino Dobrini på Skogs- och träfacket hos Kährs den sista veckan i augusti då storvarslet aviserades.
NYBRO DEN 2 OKTOBER 2008
"Jag kallar dem för finansiella akrobater. Riskkapitalbolagen är suveräna på att hitta dolda tillgångar i balansräkningen, men själva tillför de egentligen inga värden", säger Ola Wilhelmsson på sin breda småländska.
I Nybro är han något av en levande legend. 1979 tog han över det då lite sömniga familjeföretaget Kährs med en omsättning på 100 Mkr och 400 anställda. 23 år senare slutade han som vd för en trägolvskoncern som hade 4.000 medarbetare och en försäljning på drygt 4 miljarder kronor.
I dag är det sex år sedan Ola Wilhelmsson slutade som koncernchef, och han noga med att påpeka att han inte längr har någon direkt insyn i bolagets skötsel.
Men för Ola Wilhelmsson är det ändå up penbart att ägarformen är den avgörande orsaken till Kährs finansiella kris.
"Riskkapitalbolag som Vestar tar ut framtida segrarna i förskott. Man maxime rar belåningen och låter det köpta företaget betala räntorna. Det skapar en stressitua tion för bolaget som inte har råd med någ ra misstag", säger Ola Wilhelmsson och fortsätter:
"Med 50 olika banker som långivar räcker det att en enda börjar skrika så fal ler hela pyramiden."
Riskkapitalbolag brukar gärna påpeka att de inte bara är finansiella aktörer utan även industrialister som tillför ny strategisk kompetens till företaget. Men det resone manget ger inte Ola Wilhelmsson mycket för.
"Under de åren som jag jobbade med Nordic Capital som ägare märkte jag inte av något sådant. I grunden handlar det här om personer som vill tjäna så mycket peng ar som möjligt, allt annat är mest prat säger han.
Trots allt är Ola Wilhelmsson optimist när det gäller Kährs framtid.
"Ja, det måste man vara. Det finns en br grund att arbeta efter och det här kan inte ledningen schabbla bort", säger han.
Vad företagsledningen med Per Skårner i spetsen tror går för tillfället inte att få reda på.
Per Skårner vill i dag inte ge några kom mentarer om golvkoncernens verksam het.
"Jag arbetar dag och natt med det här nu. Företaget måste få arbetsro, kom till baka när vi har vänt utvecklingen", säger han när DI Weekend når honom Nybron Floorings huvudkontor i schweiziska Jona.
Kährs, Nybro. Från DI
Moderatorer: 28Dagarsenare, benkar, Klingen, kristofer, Tomt & Öde