Okej, vi kör en liten ärlig uppdatering. För ungefär en månad sen var tempot… ja, låt oss kalla det “optimistiskt högt”. Vi körde på, sov lite sådär halvdant och tänkte att “det löser sig”. Klassiker.

Spoiler: kroppen hade andra planer.

Vad hände sen?

Efter den där lilla reality checken vi skrev om sist så tog vi faktiskt tag i det. Inte över en natt – vi är fortfarande samma gäng – men tillräckligt för att märka skillnad.

Rutiner? Lite bättre. Sömn? Inte perfekt, men klart godkänd. Och tempot? Fortfarande högt, men inte lika dumdristigt.

När det är smart att kolla läget

Vi insåg ganska snabbt att det inte räcker att “känna efter”. Ibland behöver man få svart på vitt hur det faktiskt står till. Några av oss valde därför att följa upp med ett besök hos en privat vårdcentral Linköping.

Inte för att något var akut, utan för att få koll. Och ärligt talat – det borde vi gjort tidigare.

Mindre kaos, mer kontroll (typ)

Vi kommer aldrig bli ett gäng som lever efter Excel-ark och minutiösa scheman. Det är inte vår grej. Men vi har blivit lite bättre på att inte köra rakt in i väggen bara för att “det är kul just nu”.

Det går tydligen att ha både tempo och lite framförhållning. Vem hade trott?

Vad har vi lärt oss?

Att det inte är så rock’n’roll att ignorera signalerna. Att pauser inte är slöseri med tid. Och att det faktiskt går att justera kursen utan att tappa drivet.

Och kanske viktigast: att det är okej att erkänna när något inte riktigt funkar.

Så… är allt perfekt nu?

Nej. Absolut inte.

Men det är bättre. Och det räcker rätt långt.

Galna Tuppen rullar vidare – bara med lite mer koll på läget den här gången. Och ja, vi kommer säkert testa gränserna igen. Men förhoppningsvis lite smartare nästa gång.